Friendsveckan började bra

Gårdagens derby startade som så många gånger de senaste åren med ett massivt AIK-tryck. Med tanke på att i stort sett alla derbymatcher börjat så, så var jag inte så orolig som jag annars hade varit i en vanlig match. Jag tänkte mer “bara vi inte släpper in mer än ett mål kan det nog gå vägen på nåt sätt ändå till slut”. Och det blev just bara ett mål och naturligtvis var det Kennedy som satte det. Vet inte vad man ska säga om att han inte firade målet, jag tolkade det direkt som att han inte gjorde det på direktiv från andra, för att inte skapa överdrivet mycket agg från läktarna. Det känns som en spelare som inte tänker så mycket själv när det gäller sådant. Men jag kan ha fel.

En bit in i matchen kom blåränderna igång och började få lite eget spel på AIK:s planhalva. Djurgårdsssupportrarna överröstade många gånger hemmapubliken och eldade på sina spelare vilket i kombination med ett ökat mod från spelarna ledde till 1-1 genom Amadou Jawo. En spelare som snabbt blivit en personlig favorit hos mig. Nu gäller det bara att Erton kommer igång igen också så har vi två vassa forwards. Fortfarande är det enligt min mening i backlinjen (även om det sett bättre ut på sistone) och yttrarna som inte känns helt hundra.

1-1 i bortaderbyt hade jag lätt tagit på förhand. Hemma på Stockholmsarenan däremot ska vi naturligtvis vinna. På söndag blir det en ny stormatch på Friends i cupfinalen mot IFK Göteborg. En match som har stora möjligheter att bli en riktig klassiker.