Ferguson säger att Wenger hade två sidor: ”Men jag njöt av att se hans Arsenal”

Sir Alex Ferguson skriver i sin självbiografi att Arsène Wenger hade två sidor – en trevlig sådan vid sidan av planen, men en helt annan på planen. Samtidigt berättar Ferguson att han njöt av att se Wengers bästa Arsenalupplagor spela.

Sommaren 2013 slutade Sir Alex Ferguson som tränare, och strax efter att han lämnade tränarrollen släppte han en bok: ”Alex Ferguson – Min självbiografi”.

I boken berättar han om vad han varit med om i karriären, från triumfer och framgångar till relationer med spelare och tränare. En av tränarna han haft flest dueller med genom åren – kanske allra flest till och med – är Arsène Wenger.

Wenger lämnade Arsenal sommaren 2018, efter att ha lett klubben i 22 år och tagit den till enormt stora framgångar. Efter Ferguson själv är Wenger – tillsammans med José Mourinho – den tränare med flest Premier League-titlar: tre stycken.

“Samvetsgrann företrädare för vårt yrke, men en helt annan person under match”

Ferguson skriver i sin bok att Wenger var en mycket trevlig människa, men att han förvandlades när han kom ut på planen.

”Utanför fotbollen är Arsène Wenger en härlig människa. Han är rolig att umgås med och kan samtala om de mest varierande ämnen. På UEFA-samlingarna var hans mål alltid att hjälpa de andra tränarna. Han är en samvetsgrann företrädare för vårt yrke. Men när det handlar om hans lag – när det är match – då är han en helt annan person.

Jag har alltid tyckt att jag förstår mig på Arsène. Jag kände igen mig i den snabba förvandlingen när domaren blåste igång spelet. Hade vi en egenskap gemensam så var det att vi fullkomligt hatade att förlora.”

Ferguson skriver vidare om när Wenger var ny i England. De två tränarnas första dispyt kom efter att Wenger hade klagat över att Ferguson hade klagat över det täta matchschemat. Ferguson svarade spydigt med att säga ”Han har precis kommit från Japan, vad vet han?”. Något år senare var det istället Wenger som klagade på det täta schemat.

“Wenger hade svårt att acceptera att det skulle finnas brister i hans eget lag”

Trots det lilla grälet om schemat var de två tränarnas relation till en början utmärkt. Men sedan började Wenger, anser Ferguson, att skylla ifrån sig alltför mycket. Wenger hade väldigt svårt att ta en förlust, och det var aldrig han själv eller hans lag som brast.

”Bekymren startade när han förlorade en match med en av sina bästa Arsenalupplagor. Han hade svårt att acceptera att det skulle finnas brister i hans eget lag och sökte skuldbelägga motståndaren. Det gjorde han ofta genom att fokusera på det fysiska spelet. Det var svårt för honom att acceptera att motståndarna kunde vara bryska mot hans spelare. Hans tolkning av en överdrivet hård satsning innefattade stundtals regelrätta dueller. Han verkade ha fått för sig att ingen hade rätt att faktiskt tackla hans spelare.

Arsène hade svårt att tro att det ibland är egna brister och svagheter som gör att man förlorar. Förklaringen ligger ibland hos en själv.

Men jag såg hans bästa Arsenalupplagor och njöt av det. Jag har alltid gillat att se Arsènes lag. Att möta dem innebar särskilda utmaningar som jag ägnade många långa timmar åt att fundera över. Jag tyckte att jag måste gå igenom allt Arsenal gjorde eftersom de utgjorde ett hot på så många punkter på planen.”

Ferguson tyckte om att se Wengers lag spela, och uppskattade Wengers vilja att alltid spela en vacker fotboll. Dessutom säger Ferguson att de två tränarna med åren fick en stor ömsesidig respekt för varandra – de hade överlevt tillsammans i många, många år.

Under Wengers senare tid i Arsenal utvecklade Ferguson en allt större kunskap om Wengers tankesätt. Ferguson kunde urskilja ännu fler detaljer i Wengers spel.

”Under de senaste åren lärde vi oss mer om hur Arsenal tänkte. Arsène hade en mall för hur han såg på sina spelare och hur de spelar. Mot Arsenal behövde vi inte vinna bollen, men vi behövde skära av den. Man behöver bra spelare som kan skära av. Vi kom underfund med att när Fàbregas fick bollen med ryggen mot mål brukade han vända om, trä bollen runt motståndaren och sedan själv möta väggpasset. Därför sa vi till våra spelare: “Ligg tätt på passningsmottagaren och skär sedan av passningen.” Och så kontrade vi snabbt.”

“Jag skulle aldrig kunna låta bli att tävla med Arsène”

Till slut, i det 19 sidor långa kapitlet ”Konkurrensen med Wenger”, återkommer Ferguson i att jämföra sig själv med och tävla mot Wenger. Som ung nobbade Aaron Ramsey Manchester United till förmån för Arsenal, vilket Ferguson respekterade. Ramseys motivering, däremot, retade upp Ferguson.

”Aaron Ramsey sa en gång inför ett av våra möten med Arsenal att han hade valt Arsènes lag framför mitt därför att Arsenal producerar fler spelare än Manchester United. Jag tänkte: Vilken värld lever han i? Arsenal har inte producerat särskilt många av sina spelare. De har utvecklat spelare, vilket inte är samma sak. De köper dem från klubbar i Frankrike och lite varstans. Den enda äkta egna produkten jag kan komma på är Jack Wilshere.

Giggs, Neville, Scholes, Fletcher, O’Shea, Brown, Welbeck: samtliga producerade av Manchester United.

Så var vi där igen. Jag skulle aldrig kunna låta bli att tävla med Arsène, min konkurrent under sjutton år.”

Relaterat: Ferguson: “Jag såg Mourinho som en liten kaxmört i början”

RELATERAT: Ferguson: “Den bäste avslutaren jag haft var Solskjær”

RELATERAT: Ferguson: “Beckham har aldrig erkänt ett misstag”