Bröllop hade flyttats, andra matcher hade tidigarelagts och de som skulle ha jobbat tog ledigt. Alla ville vara med på Sveriges resa vidare genom Ryssland.
För England var det här bara en batalj på vägen, ett steg mot den final som man redan såg sig själv spela. För Sverige var det den största matchen på 24 år.
En bänknötare i Toulouse, en i Bologna och två spelare som redan gjort klart med svenska klubbadresser till hösten – varav den ena är vår lagkapten och har kritat på för ett Superettanlag. Detta var några av pjäserna som skulle leda Sverige till att bli en av världens fyra främsta nationer.
På andra sidan skulle VM:s farligaste målskytt och en av Premier League-mästarnas viktigaste spelare leda ett lag och en nation till den final de alltid räknar med att de ska nå redan innan mästerskapet dragit igång. England stod som storfavoriter, men Sverige var här för att de klarat uppgifter större än denna.
Hela Sverige såg matchen
Några timmar före avspark gick var och varannan människa i svenska städer runt med landslagströja. Solen låg på och VM-stämningen var mer än närvarande.
Då klockan närmade sig 4 började gatorna bli tomma, och de bilar som fortfarande syntes skyndade fort till familjen, vänner eller till någon av de enstaka pubar som ännu inte var totalt fulla. Framförallt skyndade de till en TV-skärm, för att i 90 minuter ägna sig åt samma sak som resten av landet gjorde. Sverige hade stannat upp och alla – man som kvinna, pojke som flicka, gammal som ung – skulle titta på matchen.
Utdelning på hörna
Väl ute på planen slungade Emil Krafth iväg långbollar som Marcus Berg och Ola Toivonen stångades på. Andreas Granqvist nickade bort inlägg från engelska fötter och Victor Claesson försökte sig på instick och långskott.
En knapp halvtimme in i matchen hade vi fortfarande inte fått se någon riktigt god målchans. Då var det dags för England att slå en hörna, vilket man varit bäst i på VM så här långt. Framgången fortsatte.
Harry Maguire satte dit matchens första mål, med en hård och välplacerad nick som på ett enda ögonblick skakade om 10 miljoner svenska drömmar. Nu kunde vi inte längre luta oss tillbaka mot vår tryggaste punkt; vårt ramstarka försvar med ett mittbackslås i världsklass. Nu behövde vår stundtals ifrågasatta offensiv leverera.
Nära men aldrig riktigt nära
Innan halvtidsvisslan gick hann England skrapa ihop ett och ett halvt Sterlingläge, där den kvicke anfallaren visade att vi skulle bli straffade av hans snabbhet om vi flyttade upp laget för högt.
I andra halvlek fick VM:s stora otursfågel Marcus Berg två bra chanser, varav den ena han fick till en riktigt bra nick på. Englands målvakt Jordan Pickford stod dock för en vass räddning, vilket han gjorde även på Viktor Claessons markskott efter Sveriges finaste anfall.
Sverige skrapade ihop till chanser för att göra åtminstone ett mål, men även om det var nära så var det aldrig riktigt nära. Det kändes som att England hade rätt bra kontroll på matchen, och ett vackert svenskt VM-äventyr har fått sitt slut. Samtidigt har de kaxiga engelsmännen nu bara en match kvar innan de är i VM-final för första gången sedan det där enda guldet 1966. Is it coming home?
Emil Sandberg
Skribent inom Fotboll
Emil Sandberg är webbredaktör och skribent på Sportal. Han följer all fotboll men har framförallt ett brinnande intresse för Allsvenskan och Serie A. Han började arbeta på sajten som frilansare hösten 2017, innan man knöt åt sig honom på riktigt. Tidigare har han skrivit ett fåtal artiklar åt SvenskaFans.com, Nyheter24 och Sundsvalls Tidning.Emil har genom åren avslöjat flera stora nyheter från fotbollens värld, om alltifrån Allsvenskan till irakisk landslagsfotboll.
2236 Artiklar
