Unai Emery –Jakten efter den overkliga perfektionen

 

Vid sidlinjen står Unai Emery helt stilla med huvudet bakåtlutat och observerar spelet, som om han försöker genomskåda det. Han ser inte säker eller vilsen ut, men nyfiken och öppen för nya alternativ. Kommer han någonsin hitta dessa alternativ eller är det en fråga om perfektion?

Unai Emery har presterat någorlunda bra, men fortfarande inte nått toppen. Inte väl kan man förvänta sig att en tränare ska inbringa ett dugligt resultat på sin första säsong.

En sak som jag har märkt är att hans kroppsspråk kommunicerar något speciellt på plan. I vissa fall brukar han, om inte varje match, påminna om stilla vatten, lugn och orörd, men samtidigt frågvis. Kanske ställer han sig frågan ”vad är mina spelares svagheter?”.

Arsenal-spelarna spelar mycket annorlunda nu jämfört med förr, men ett bekymmer kvarstår – defensiven. Defensiven i Arsenal ekar av misstag. Det är feltajmade brytningar, glidtacklingar, och desorienterade markeringar. När motståndarna befinner sig vid straffområdet påminner en som åskådare om något som karaktäriserar ingen mans land. En sak är säker, defensiven är utan tvekan genomskådad. 

En annan sak som är genomskådad är begränsningen på tillgångar. Unai Emery fick inte spendera ett enda pund denna vinter, utan tvingas låna och köpa med sommarens budget. Spelare som Deniz Suarez har redan anlänt till klubben, för att ersätta Aaron Ramseys bortgång till Juventus.

Det är tufft att vara en Arsenal-tränare. Med begränsade tillgångar på grund av snål ägare, svag defensiv och vinterskador. Och då blir man ju rädd ifall någon tränare där ute som har erfarenhet verkligen har kurage att ta på sig det ansvaret under en ägare vars girighet sträcker sig upp till skyarna. Emery tvingas springa den extra milen för att göra samma som jobb som Guardiola och Solskjaer. Det tvingar Emery att hitta perfektion. Bli inte förvånade och ifrågasätt inte Emery när han börjar få grått hår om ett eller två år, det var inte hans fel.