Henrik Larsson hade en kort sejour i Manchester United under slutet av sin karriär. Hade Sir Alex Ferguson fått bestämma hade svensken gärna fått stanna längre.
Efter att Henrik Larsson lämnade FC Barcelona sommaren 2006 för att vända hem till Sverige trodde de flesta att man sett det sista av honom på den europeiska toppnivån. Sir Alex Ferguson var dock angelägen om att ta Larsson till Manchester United, och när Helsingborg inte ville sälja såg Ferguson istället till att få igenom ett lån.
Henrik Larsson har själv sagt att det enda han ångrar i sin karriär är att han inte stannade längre i United, men där och då ville han inte bryta sitt löfte mot Helsingborg om att spela hos dem. Det blev därför bara två månader hos ”The Red Devils”, men under dessa månader lyckades Larsson sätta ett stort avtryck.
I Sir Alex Fergusons självbiografi, som han släppte strax efter att han avslutade karriären, skriver han så här:
”I januari 2007 värvade vi en riktig aristokrat – i alla fall för en tvåmånadersperiod. Louis Saha hade repat sig till säsongsstarten och sett mycket lovande ut men så skadade han sig igen. I oktober påpekade Jim Lawlor, huvudansvarig för Uniteds scoutingstab, vilket slöseri det var att Henrik Larsson spelade i Sverige när han fortfarande hade så mycket att ge i ett större sammanhang. Helsingborg vile inte sälja honom men jag bad Jim fråga deras ordförande om de kunde tänka sig att låna ut honom från januari. Henrik drog i trådarna med sina arbetsgivare för att det skulle bli så.
Redan när han klev in hos oss verkade våra spelare betrakta honom lite som en kultfigur. De uttalade hans namn med vördnad. Han hade hunnit bli trettiofem men hans lyhördhet gentemot tränarna var anmärkningsvärd. Han var idel öra vid varje pass. Han ville höra på Carlos (Queiroz, assisterande tränaren), på taktikgenomgångarna, han sög i sig varenda liten detalj av vad vi gjorde.
På träningarna var han enastående: hans sätt att röra sig, hans positionsspel. Hans tre mål för oss var inget rättvist mått på hur mycket han bidrog med. I hans sista match i vår tröja borta mot Middlesbrough låg vi under med 2–1 när Henrik gick ner på mittfältet och sprang häcken av sig. Matchen slutade 2–2. När han kom in i omklädningsrummet reste sig alla spelare och applåderade honom och hela staben stämde in.
Det krävs en hel del av en spelare för att göra sådant avtryck på två månader. En spelares kultstatus kan försvinna på två minuter om han inte gör sitt jobb, men Henrik behöll denna nimbus under sin tid hos oss. Han framstod som en självklar Unitedspelare, med sitt sätt att röra sig på planen och sin oräddhet. Han nådde dessutom enormt högt upp i luften för att vara så pass kort.
Jag kunde ha värvat honom tidigare. Jag var beredd att lägga ett bud när han var i Celtic men Dermot Desmond, Celtics störste aktieägare, ringde och sa: ”Du gör mig besviken, Alex, du har massor av spelare, vi behöver honom.”
Relaterade artiklar
Emil Sandberg
Skribent inom Fotboll
Emil Sandberg är webbredaktör och skribent på Sportal. Han följer all fotboll men har framförallt ett brinnande intresse för Allsvenskan och Serie A. Han började arbeta på sajten som frilansare hösten 2017, innan man knöt åt sig honom på riktigt. Tidigare har han skrivit ett fåtal artiklar åt SvenskaFans.com, Nyheter24 och Sundsvalls Tidning.Emil har genom åren avslöjat flera stora nyheter från fotbollens värld, om alltifrån Allsvenskan till irakisk landslagsfotboll.