Emil Sandberg photo
Emil Sandberg

- 12 okt, 2018

En bollbegåvning jag aldrig sett maken till

Labinot Harbuzi var talangen som försvann. Få svenska spelare har haft större bollbegåvning än teknikern, och ”Labbe” har också beskrivits som en varm och omtänksam person. Igår gick han tragiskt bort, endast 32 år gammal.

Labinot Harbuzi växte upp i Rosengård, och det sades tidigt att han skulle bli nästa stora fotbollsspelare från Malmöförorten. Efter en vända som ungdomsproffs i Holland var han tillbaka i Sverige och i Malmö FF år 2006, där han med tiden blev en nyckelspelare.

Säsongen 2009 slog de då 23-årige bolltrollaren igenom på riktigt, och började än mer nämnas som ett framtida landslagsnamn. Sommaren samma år var han med i det pigga U21-landslag som nådde semifinal i EM, och efter mästerskapet gick han till turkiska Gençlerbirliği.

Harbuzi fortsatte att imponera stort och stod för många fina prestationer i Gençlerbirliği, men tiden där slutade med ett bråk med klubbpresidenten och ett uppsagt kontrakt. Därefter uträttade han egentligen aldrig särskilt mycket mer. En kort sejour i turkiska Maniaspor, en i allsvenska Syrianska och en i division 2-laget Prespa Birlik, innan han tog ett uppehåll från fotbollen i nästan tre år.

Till säsongen 2016 var Harbuzi tillbaka på fotbollsplanen, då han åkte på en vända till malaysiska klubben Melaka United. Där kunde han njuta av fint väder, dominera matcher och tjäna gott om pengar. Det blev dock bara ett år i Malaysia, innan Harbuzi återigen tog ett nytt uppehåll från fotbollen. Tyvärr, för oss fotbollsälskare, verkade han inte riktigt ha motivationen eller viljan att satsa allt på sin karriär.

”Både motståndarna och tiden stod stilla”

För knappt tre veckor sedan lade Erik Niva upp en kort text om Harbuzi, där han bland annat skrev följande:

”Ända sedan han var i de mellersta tonåren har han varit en sådan där spelare det snackats om, som det ryktats om, en kille vars namn studsat, susat och ekat mellan betonghusen och ståplatsläktarna.

Själv såg jag honom spela för första gången i någon av hans tidiga pojklandskamper, och det var ett sånt där tillfälle då både motståndarna och tiden stod stilla.

Herrejävlar, allt de hade sagt var sant.

Det här var en bollbegåvning som jag aldrig sett maken till under ett helt liv med svensk fotboll”

Harbuzi svarade på Nivas text med att skriva att han hade saker och ting på gång, och att hans sista steg på en fotbollsplan förhoppningsvis inte tagits än.

”Glädjespridare som tog hand om de unga spelarna”

Hammarbys Jiloan Hamad, som var lagkamrat med Labinot Harbuzi under spelarnas tid i Malmö, säger så här om Harbuzi.

– Det var en bra vän, så det är jävligt tråkigt. ”Labbe” var vän med alla, han var alltid tillgänglig för alla, han hade en fin personlighet. Han tog hand om oss när vi unga kom upp i A-laget. Jag har bara positiva minnen som kommer upp i huvudet. Och jag kommer alltid att minnas honom som en glädjespridare och en underbar människa. Förutom hur bra han var på planen, det vet nog alla som har sett honom spela. Men just människan Labbe, det är vad som gör mest ont. Det var en väldigt fin människa.

Emil Sandberg

Skribent inom Fotboll

Emil Sandberg är webbredaktör och skribent på Sportal. Han följer all fotboll men har framförallt ett brinnande intresse för Allsvenskan och Serie A. Han började arbeta på sajten som frilansare hösten 2017, innan man knöt åt sig honom på riktigt. Tidigare har han skrivit ett fåtal artiklar åt SvenskaFans.com, Nyheter24 och Sundsvalls Tidning.Emil har genom åren avslöjat flera stora nyheter från fotbollens värld, om alltifrån Allsvenskan till irakisk landslagsfotboll.

2236 Artiklar