Plötsligt dimper det in ett inlägg på Geflebloggen! Jag ska bättra mig nu under slutet av säsongen, lovar. Smått pinsamt att vara så här sporadisk.

Lika plötsligt ligger Gefle på rätt sida det där så hemska kvalstrecket igen. Ett härligt faktum. Ett ytterst härligt faktum som förstås gör att jag så smått ser ut som en klassisk medgångssupporter när jag nu väljer att skriva här på bloggen igen.

Men jag ska säga er en sak. Jag är inte det. Ingen Geflesupporter är medgångssupporter. Alla är vi motgångssupportrar, faktiskt, om man drar det till sin spets.

Vi kan ha så kallade relativa framgångar ibland, givetvis är det så. Om man jämför med Bajen, såna där självspäkelse-lag.

Tre segrar på de fyra senaste matcherna är till och med så pass bra att jag kanske ska stryka det där med "relativa framgångar". Det är ju tvättäkta medgång om något. Efter Häckentorsken skrev jag, precis som jag gjort flera gånger tidigare, att det var inte den matchen vi skulle vinna utan de nästkommande mot mer överkomligt motstånd.

Och se på tusan, för en gångs skull denna säsong har Gefle börjat svara på sådana önskemål. Det överkomliga motståndet har denna gången INTE visat sig vara oöverkomligt.

Så här långt i alla fulla fall. Gefle möter ett till överkomligt gäng på söndag. Ett Kalmar FF som jag tycker verkar förlora varenda match i år och ändå parkerar de i mitten av tabellen. Jag antar att KFF lär ha vunnit någon match då och då.. Rydströms eviga klagan på Twitter lurar en antar jag.

Jag lär bara yttra det självklara: Nämligen att det inte är klart ännu, på långa vägar. Det vore trevligt om Gefle fortsatte vinna och inte slappnar av. Men inte tusan ska de väl kunna få för sig det sistnämnda när laget fortfarande står mitt i helveteselden och grillas för fullt?

Om matchen då! Ja, det var en chansrik tillställning även om kvaliteten i själva spelet var stundtals bedrövlig, låt oss skylla det på regnet som var värdigt ett ruskigt slag om Norrland. Gefle hade hårfint fler bra målchanser så jag antar att om man vill gå efter den parametern så var segern som Dahlberg elegant fixade helt rättvis.

Men det var också en sådan match som jag tror Gif hade förlorat med någon annan än giganten Hugosson längst bak. Hugosson är en mäktig målvakt, Allsvenskans övermäktigaste till och med.

"Mannen, myten, väggen" var alltså allra bäst i Gif. I övrigt fanns det knappt någon som hade en särdeles dålig dag, alla var på riktigt gott fotbollshumör, utom Jens Portin som var ovän med bollen på Norrporten Arena. Ska jag nämna någon till herre som får extra plus faller valet på Faltsetas som fortsätter att växa. Han börjar se riktigt begåvad ut inne i mittens rike med sitt lugna och behärskade passningsspel. Han besitter ett passningsspel som gott och väl har passerat Chibsah-nivå och är på väg mot Woxlin-höjder.

Avslutningsvis:

  • Eric Larsson kallade Micke Dahlberg för både "Magic Mike" och "Halv-Bergkamp" på Twitter. Jag tycker att vi fans anammar smeknamnet "Halv-Bergkamp" helhjärtat! Bara för att han inte ens är en halv Bergkamp men vi älskar honom ändå.
  • Angående Twitter så diggar jag Gefles officiella account. Där får alla härliga Geflefans synas och säga sitt. Till och med om man klagar på Faltsetas hörnor från höger eller på att Pär Asp är för mycket av en industriback (Vilket jag gjorde igår).
  • Asp ÄR industribackens moder.

Simon Ridell

Följ min blogg här >>