Sportals officiella fotbollsblogg

admin bloggbild
12
aug 2010

Efter matchen gled Andreas Isaksson ut i den mixade zonen för att möta media. Ena framtanden dinglade i överkäken. Irritationen var påtaglig.

”Domaren hade blåst och så sparkar han mig över käken.”

Efter att Kirk Broadfoot gjort skäl för sitt namn sattes buropen igång från Tartan Army. Varje gång Isaksson rörde bollen ersattes den ensamma säckpipan från läktarplats av ett massivt dån.

”Hö, hö. Så är det.”

Isaksson skrockar på sin skånska och konstaterar.

”Jag låg inte kvar så länge i varje fall.”

Macho-Andreas.

Jakob Kaae

12
aug 2010

Zlatan Ibrahimovic gjorde comeback i landslaget. Med kaptensbindeln spänd över den vänstra överarmen. Allt handlade så klart om honom mot Skottland. Journalisterna var till sig i brallan över att den store, vår enda superstjärna, återigen är tillgänglig. Med sitt charmerande leende höll han hov i den mixade zonen efter matchen och alla sög i sig hans rätt betydelselösa ord.

Men visst var det fint att se honom igen. En vacker Italien-ninja-klack. En galen chip till Ola Toivonen och mål redan efter tre minuter. En nästan sagolik återkomst.

En viktig återkomst för det svenska landslaget.

Erik Hamrén vill sätta en internationellare, offensivare, prägel på spelet – en ensam toppforward, offensiva kanter och en nästan klassisk tia centralt bakom anfallaren. Zlatan Ibrahimovic är den perfekta nian.

Att Hamrén valde att bänka Kim Källström och prioritera Anders Svensson och Pontus Wernblom känns med facit i hand som ett tecken på en god känsla för truppen och de enskilda spelarnas kvalitéer. Anders Svensson gjorde en riktigt bra match. Den andra balansspelaren, Pontus Wernblom, har en stor utvecklingspotential, och hans vinnarmentalitet ska vi inte ens tala om.

När jag efter matchen träffade Behrang Safari beskrev han den sköna känslan av att veta precis vad som förväntas av honom under Hamréns ledning:

”Alla var pigga idag och vi visste vad vi skulle göra. Det fanns inga frågetecken för någon av oss. Vi visste hur vi skulle agera och jobbade mot ett gemensamt mål. Det var skönt att vi lyckades.”

Att Sverige gjorde en bra match mot Skottland glädjer mig så klart. Men att få höra denna indikation på att vår nya förbundskapten är tydlig i kommunikationen med sina spelare, det ger mig ro inför det stundande VM-kvalet.

Erik Hamrén kommer med nya idéer. Andra ambitioner. Att han kunnat få det svenska landslaget att, på kort tid, spela så sammanhållet och fokuserat, samtidigt som man bryter mot gamla traditioner, ger mig inget annat än tillförsikt.

”Vi har jobbat mycket med passningsspelet vilket vi uppenbarligen lyckats med. Idag bjöd vi på många fina kombinationer, var effektiva och skapade många fina lägen”, analyserar Behrang Safari.

När jag såg Mikael Lustig, Behrang Safari, Emir Bajrami, Ola Toivonen och Pontus Wernblom igår insåg jag att Sverige fått en ny generation spelare som inte bara är duktiga och utvecklingsbara fotbollsspelare. De är också väl utbildade och behärskar taktik och strategi på ett fantastiskt sätt. Samtidigt tillhör de en generation spelare som vill trilla boll.

Framtiden ser ljus ut. Jag får medhåll av veteranen Olof Mellberg:

”Alla som spelade idag tog chansen. Det kan man absolut säga. Det funkade bra mot ett ganska bra motstånd. Det var viktigt för vårt självförtroende att vinna idag och få känna att vi kan prestera på den här nivån. Nu är det bara att bygga vidare.”

Den i sammanhanget gamla gubben tycker till skillnad från Behrang Safari att det varit lite jobbigt att ta in så många nya direktiv:

”Det har varit mycket nytt den senaste tiden, många nya saker att ta till sig.”

Jakob Kaae

7
aug 2010

Maradonas numera förlorade landslag var som en Rolls-Royce.

Det är inte mina ord, det är han själv som sagt det.

Att likna lag vid bilar verkar vara populärt i Argentina.

När Ramón Díaz var tränare för San Lorenzo de Almagro liknade han sitt lag vi en Ferrari.

Jorge Ortíz spelade i det laget. Det var 2007.

Nu är det 2010 och Ramón Díaz har återigen tagit kontroll över laget från Boedo.

Men det är ingen Ferrari han kör nu för tiden.

”Vi är en Ford Falcon. Perfekt för familjen, alla får plats. Dessutom är den tålig i händelse av krock.”

Jakob Kaae

6
aug 2010

De senaste åren har Banfica visat att man har en enorm fingertoppskänsla när det kommer till att hitta talanger i Sydamerika. Man hittar spelare för relativt billiga pengar och gör dem till världsstjärnor.

Titta bara på Ángel Di Maria som numera är bofast i det argentinska landslaget och som köpts för stora pengar av Real Madrid.

Titta bara på Ramires som i dagarna blir klar för Chelsea och som fick sitt internationella genombrott i sommarens VM.

Titta bara på David Luiz, den tekniska mittbacken, som hela Europas storklubbar vill lägga vantarna på men som Benfica vägrar att sälja.

I år har klubben redan gjort två intressanta värvningar från Argentina. Två spelare som jag kunnat följa under mina år som boende i Buenos Aires.

Nicolás Gaitan kommer från Boca Juniors där han varit ordinarie vid sidan om Martín Palermo. Han är rörlig och har ett enormt ryck som gör att han nästan alltid tar sig förbi sina motståndare. Han gillar att dra sig ut mot kanterna och löpa in i straffområdet. Påminner en hel del om Rodrigo Palacio i sin spelstil, men har nog ännu mer talang att förädla.

Franco Jara spelade tillsammans med Iván Obolo i Arsenal de Sarandí förra säsongen. Han är kvick, teknisk och målfarlig. Kommer att behöva en eller två säsongen innan han kan blomma ut till en spelare av Benfica-klass. Men potentialen har han helt klart.

Nu verkar det som att Benfica kommer att värva ännu en jättetalang från den sydamerikanska kontinenten. Denna gång från Brasilien.

Redan för två år sedan köpte portugiserna häften av 21-åringen Elkesons kontrakt från Club Vitoria do Bahia. Man ville hålla ett öga på hans utveckling och samtidigt ha första tjing ifall mittfältaren skulle utvecklas till något alldeles extra.

Han liknas vid Kaka och har utvecklats till precis den spelaren som Benfica hoppats på. Nu när Ramires försvinner till Chelsea kan det bli dags att flyga Elkeson över Atlanten.

”Jag är tvåfotad och kan spela på vilken positions som helst på mittfältet. Benfica är en spännande klubb. Där finns även min kompis David Luiz som jag tränat med här i Brasilien.”

Jakob Kaae

4
aug 2010

 

En domstol i Angola har utan tydlig bevisning dömt en ekonom, en präst, en advokat och en polisman till fängelse.

De fyra aktivisterna fick sina domar under tisdagen. Den angolanska domstolen menar att de var inblandade i attacken mot Togos landslagsbuss inför det afrikanska mästerskapet i januari.

Domstolen i den norra enklaven Cabinda har, enligt Human Rights Watch, funnit de fyra skyldiga till brott mot nationens säkerhet.

”Det är tydligt att det handlar om ett flyktigt försök att återställa rättvisan i Angola och framför allt i Cabinda”, säger Lisa Rimli från Human Rights Watch huvudkontor i New York. ”En präst, en advokat, en ekonom och en polisman har dömts till fängelse av politiska skäl.”

Universitetsprofessorn i ekonomi, Belchior Lanso, döms till sex års fängelse. Advokaten Francisco Luemba och den katolska prästen Raul Tati får ett straff på upp till fem år. Den som kommer lindrigast undan är Benjamin Fuca, en gammal polis, som bara får tre år i fängelse.

”Jag väntade ett annat svar. När jag fick nyheterna tappade jag min aptit och blev helt apatisk. Jag är djupt oroad för rättvisan i Angola”, säger polismannens fru till AFP.

De fyra männen greps pågrund av sitt samröre med den separatistiska gerillan FLEC som slåss för ett självständigt Cabinda. Gerillan har tagit på sig ansvaret för att attacken mot Togos spelarbuss.

Männen ska ha rest till Paris för att träffa gerillaledare i exil. Domstolen visade dokument som styrker detta. Däremot kan man inte bevisa på något sätt att de fyra männen var inblandade i beskjutningen av Togos buss.

”Regeringen använder attacken mot Togos landslag som en förevändning att arrestera och döma fredliga kritiker. Männens kopplingar till attacken har inte bevisats, bara antytts”, säger Rimli.

Jakob Kaae

 

4
aug 2010

Cruzeiro mot Atlético MG med 3-1. Roger dundrar in segermålet och sätter den sista spiken i kistan. Därefter hoppar han över reklamskyltarna och tar sats på en maskot. Sliter åt sig det enorma rävhuvudet och springer bort mot de galna supportrarna.

Vad säger ni? Sjukt kul, eller hur?

Kan ni komma på några fler galna sätt att fira ett mål?

Jakob Kaae

28
jul 2010

Mahmoud Ahmadinejad är irriterad på Paul.

Den iranska ledaren säger att bläckfisken är en symbol för västerländsk dekadens.

Paul är en spridare av västerländsk propaganda och vidskepelse.

”De som tror på de här sakerna kan inte vara ledare för globala nationer som, likt Iran, strävar efter mänsklig perfektion.”

Paul är en fiende till den iranska staten.

***

Mahmoud Ahmadinejad kanske har rätt.

Paul sprider dekadens.

Vad vet jag. Vad menar han?

 

Jakob Kaae

27
jul 2010

Nu är det ett faktum. Åtminstone en människa har blivit spritt språngande galen av det eviga tutandet från Vuvuzelan.

Det kanske är fel av mig att bli road av det här. Men…

Bara att tvingas lyssna till det onyanserade och ständiga dånet från tutorna via Tv-rutorna är irriterande. Men man vänjer sig. Att å andra sidan behöva genomlida en helkväll med vuvuzelan tutandes en halvmeter från ditt öra, det är en annan sak. Det vänjer man sig inte vid.

Idag sprang jag på en notis från den italienska nyhetsbyrån ANSA. Texten handlar om en man som fått genomlida just detta – en bar dånandes av tutor. För honom slog det tillslut slint.

Han tog fram ett hagelgevär och sköt i ett varningsskott i luften. Men det funkade inte. Tutorna tystnade inte.

Istället gick han iskallt ut och satte sig i bilen. Han tryckte ner gasen och körde rakt mot dörren till baren. Han körde in i dörren. Backade och tog ny sats. Körd in i fasaden. Backade igen och gjorde om det några gånger.

Folk skrek och slängde sig åt sidan. Tack och lov var det ingen som kom till skada.

Mannen försvann sedan från platsen men anmälde sig självmant framåt morgonkvisten då han nyktrat till och sökt hjälp på ett sjukhus.

Allt det här hände på Coco Bamboo Bar i en liten italiensk by nära Vicenza. Men det spelar ingen roll. Det kan egentligen hända varsomhelst.

Jakob Kaae

26
jul 2010

Det är svårt att se vad som verkligen händer vid första anblicken. Men vänta bara. I reprisen kan man se den subtila bolltouchen med fel fot. Målvakten är helt bortgjord.

Real Betis-ynglingen gjorde målet då det spanska U19-landslaget vann över den italienska motsvarigheten med 3-0.

Det här är stor fotbollskonst målat med liten pensel.

Jakob Kaae

21
jul 2010

Tre matcher. AIK har visat upp tre olika ansikten. I eftermiddag krävs det vinst i Champions Leaguekvalet för att inte säsongen skall bli ett misslyckande.

I en vecka har jag smugit omkring som ett spöke på Råsunda. Jag har försökt förstå. Undrat över intentionerna bakom anställningen av den stenhårde Alex Miller. Funderat över hur han ska få ihop sitt lagbygge och få ordning på den desperata situation som AIK befinner sig i. Jag inser att jag bara lärt mig en sak – de måste vinna i eftermiddag för att inte säsongen redan ska vara över.

Jag har sett de svenska mästarna förlora på straffar mot Helsingborg i svenska cupen. AIK var inte dåliga men det kändes som att de behövde fila på linjerna i sitt spel.

Därefter spenderade jag två timmar med ansiktet gömt i händerna då AIK vann med uddamålet mot Jeunesse d’Esch i Champions Leaguekvalet. Det enda ord som beskriver lagets insatts mot amatörerna från Luxemburg var: Uselt!

AIK hade ingenting. Det fanns ingenting. Lagets som känt utvecklingsbart mot Helsingborg kändes omintetgjorda, sorgliga. De var bara ett misstag bättre än ett gäng amatörer.

Därefter spöar man plötsligt Malmö FF i den allsvenska återstarten. Det berodde inte bara på att MFF gjorde många avgörande misstag och att man fick ett tidigt ledningsmål redan efter några sekunder. Alex Miller hade gjort sin läxa och störde Malmö över hela plan. De var bättre. Ja, till och med mycket bättre än sina motståndare.

Tre matcher med helt olika ansikten. Vilka AIK är för tillfället är omöjligt att säga. Det finns ingen röd tråd. Det är ingen idé att förvänta sig något av dem. Det går bara att ställa krav?

Alex Miller har drillat sitt lag i att sätta tidig press, att värdera situationer och att bli effektivare i sitt djupledsspel. Den nya tränaren styr med järnhand och tempot är högt. Spelarna ser rädda ut. De vill inte göra fel och få Miller på halsen. De blir utpekade och får förklara sig. Ingen går säkert.

På träningen inför matchen mot Malmö misslyckades Viktor Lundberg i ett övningsmoment. Direkt var Miller där:

- What´s wrong with you?, vrålade han.

När han inte fick något svar från Lundberg slängde han ur sig en skön kommentar:

- Are all swedish players stupid?

Alex Miller tänker inte misslyckas med sitt uppdrag. Han är anställd för att rädda AIK från undergång. För att lyckas med det ställer han stora krav på truppen.

Men han har också tunga krav på sig själv att hantera. AIK:s ledning accepterar inget annat än vinst i returen mot Jeunesse d’Esch. Det går nämligen inte längre att ha några förväntningar. Det finns inget ”mitt i mellan” för Solnaklubben. Nu handlar det om ren och skär överlevnad.

Efter den första matchen mot luxemburgarna konstaterade en vän till mig att, fan, ursäkta, AIK, nu var verkligen skitdåliga. Orden var riktade till Walid Atta som bara skakade på huvudet.

- Du behöver inte ursäkta dig. Du har helt rätt.

Kniven skaver mot strupen. AIK kan inte slappna av för en sekund. Om de inte vinner i eftermiddag är hela säsongen ett rent misslyckande.

Jakob Kaae

Blogg listad på Bloggtoppen.se